Tre år! Vår lilla tjej börjar bli stor. Tack så mycket för alla födelsedagskort och presenter! Hon har fått alldeles för många presenter såklart.

Tre år, då måste man ju ha stort kalas. Elise har pratat om sitt 3-års kalas länge. Hon har bjudit in alla som hon känner och folk som hon inte känner, alla måste komma. I söndags fick hon sitt kalas och det var väldigt lyckat. Barnen som kom var utklädda och hur söta som helst. Det kändes nästan som vilket kalas som helst. Det var tårta, korv, godispåse och presenter så klart. Elise var väldigt nöjd och det var vi också.

I lördags så kändes dock kalaset långt borta. Elise hade magkramper som gjorde väldigt ont så vi fick åka in till sjukhuset. När vi kom in så blev kramperna värre och jourläkaren trodde att det var förstoppning. Eftersom vi vet hur Elise reagerar när hon har förstoppning så var vi säkra på att det var något annat. Läkaren ville sätta in ett lavemang men vi höll inte med som tur var. Efter någon timme på sjukhuset så kom det ordentliga diareer och då visste vi vad det var. Klostridier, en bacterie som Elise åkte på flera gånger under sina tidigare behandlingar. Kramperna lugnade sig lite men vi fick stanna på sjukhuset över natten. Efter en ok natt så fick vi åka hem tidigt på söndagmorgon. Vi hann som tur var till kalaset som började klockan tio.

I söndags hade hon alltså en härlig födelsedag, trots magont och diareer. Vi njöt av att se vår lilla tjej bland sina kompisar. Men man kan inte hjälpa att tankarna börjar flyga iväg. Hur många födelsedagar kommer hon att fira? En till? Fem till? Tjugo till? Hur många gånger får jag själv vara med och fira henne?

I tisdags började cellgiftsbehandlingen nummer två trots att hon har bakterierna kvar i magen. Det betyder en extra jobbig vecka, isolering. Vi får inte vara i köket eller på dagtid på lekterapi. Fyra personer på lilla rummet är för mycket helt enkelt. Men idag hade hon i alla fall lite mindre ont i magen, så det var skönt. Två dagar till. Sedan är det återhämtningsvecka med illamåendet och blåsor i munnen. Hoppas att hon snart mår bra igen.