Var är glasögonen?
Chemo Casper har visat sitt sanna ansikte. De första hår har fallit till marken. Och även om jag vet att det inte är farligt, gör det ont i mitt mamma hjärta. Det är ett tecken på att det är ett gift vi stoppar i hennes kropp. Att hon är sjuk.
Elise undrade varför Chemo Casper äter upp hennes hår. För att han har tappat sina små glasögon och inte ser vilka cellet han ska äta upp och då råkar han ibland äta upp hårcellerna. Tokiga Casper.
I helgen har det varit helt ok, med lite illamående, lite kräck och bara lite ont i magen.
Elise undrar varför hon har ont i magen. För att Chemo Casper tappade bort sina glasögon igen och bet i fel celler. ”Var är glasögonen då mamma?”
Hon har haft bara ett fåtal blåsor i munnen. Om du någonsin har en i munnen och gnäller om det, tänk på Elise. Hon sa ingenting om det förrän vi upptäckte att hennes mun hade stora vita blåsor. Idag har hon ätit en hel smörgås igen.
Men vi får inte klaga så länge vi är hemma. I morgon ska vi en snabbis förbi sjukhuset för kontroller. Och ha roligt hos sjukgymnasten. Men först firar vi hennes tredje födelsedag på söndag. Det ser vi fram emot. Med tårta och godis. Ballonger och girlanger. Och alldeles för många presenter!
4 thoughts on “Var är glasögonen?”
Många extra starka tankar full med kärlek och hopp.
Kram till lilla hjärtat
// marina
Dag lieverds!
Stomme Casper!!! wel weer een mooi geschreven stukje. Leef zo met jullie mee, tranen biggelen vaak over mijn wangen 🙁
Wat een ontzettend sterk meisje is het toch, mogen jullie trots op haar zijn.
Wens jullie weer veel sterkte en kracht toe. Heel veel liefs Marit
P.s. Geniet van aanstaande zondag!!! enne, geen taartje voor stoute Casper.
Kom till mig när du är ledsen
och jag ska trösta dig.
Kom till mig när du är ensam
och jag skall hålla dig sällskap.
Kom till mig när du behöver prata
och jag skall lyssna.
Kom till mig när du är rädd
och jag skall hålla om dig.
När du än behöver mig
ställer jag upp för dig.
Vad det än gäller, när det än är,
Finns jag här för dig….
Gefeliciteerd allemaal. Drie jaar al. En in dit geval heel bewust en met nadruk de wens van nog vele jaren meer, maar dan in goede gezondheid.
Dikke kus, Frédérique