Hej Allihoppa,

I somras var vi fyra veckor i Nederländerna och vi har träffat många vänner och familj. Det var intensivt och vi har hunnit med mycket. Efteling (nöjespark), stranden, middagar, lekplatser, städer, djurparker och så vidare. Väldigt mycket regn! Oj Oj vad det regnade, endast tre dagar har vi sett solen, men regnet fick inte förstöra det roliga förstås. Elise tyckte att det var fantastiskt. Tack alla för lånet av sängar, presenter till Elise och hennes syster och för allt roligt. Vi åkte med nattfärjan från Göteborg till Kiel, en god natts sömn i riktiga sängar, dusch och toalett. Fräscha anlände vi till Tyskland och sedan bara fem timmars bilfärd kvar. Rekommenderas varmt!

 

Vi har njutit den sista tiden av vänner och familj, bra väder, att kunna gå till jobbet, att göra planer, men naturligtvis mest av allt av alla framsteg som Elise gör. Elise är vuxit snabbt och hennes håret blir längre och längre. Hon går själv (underbart), faller då och då men hennes fallreflexer blir bättre. Att springa och klättra, det behöver hon fortfarande hjälp med men hon tycker det är väldigt roligt! Elise är nu också blöjfri och sitter på pottan, en stor tjej. Blöjan är torr på natten, men vi vågar inte riktigt ta bort nattblöjan än. Favoritleken just nu är självklart att leka doktor! Tätt följt av: att ta hand om babyn/dockan. Här leker hon med sin söta kusin Luna i Holland. (Sedan dess vill Luna också leka doktor varje dag haha).

Men den största nyheten är väll att hon går på förskolan. Vi tycker såklart att det härligt men även skrämmande, kommer de att hjälpa henne på rutschkanan och se till så att hon inte trillar från höga backen. Men vi måste släppa henne……… Elise tycker att det är väldigt roligt på dagis. Efter två dagar var hon redan snorig och hade feber. Det kommer initialt att vara mycket korta dagar 9-12 eller 13. Eftersom hon blir trött av alla intryck. Men det är verkligen skönt att se henne bland  alla dessa ”vanliga” barn!

Med min runda magen är allt bra, hon sparkar en hel del under dagen och huvudet ligger i alla fall nedåt. Eftersom jag nu fått andra järn-piller, är jag inte längre illamående hela tiden! Verkligen en lättnad!  För övrig går det ganska ok med foglossningen, trötthet och så vidare. Den senaste månaden kan jag inte klaga! Nu får vi bara vänta ytterligare fyra veckor (eller två, eller sex, vem vet … ..) på vår lilla prinsessa.

Mitt nya jobb är verkligen roligt (daglig verksamhet). 50 stycken personal och 160 deltagare. Det är verkligen roligare än jag trodde, bästa målgruppen. Bra kollegor och ett roligt arbete, fast så många nya namn att lära sig. En större omorganisation är på gång så jag kommer att tillhöra en annan enhet efter mammaledigheten, ganska spännande men det kommer säkert att bli bra. Fortfarande tre veckor till på jobbet, bara en vecka ledigt innan uträknat datum.  I vårt hus är det verkligen en stor röra, det blir ett nytt kök. Så mycket att göra, beställa kakel, åka fröbi IKEA igen, kontrollera hantverkare etcetera. Och naturligtvis ingenstans att laga mat i två veckor, tack grannarna för härliga middager och alltid lika trevlig sällskap. För ett tag sen sa Elise till min mage, ”Lilla bebis, kom ut.” Jag sade: ”Vänta gärna tills det nya köket är färdigt!`

Kanske har ni redan läst det på Facebook eller hört det på annat vis, i somras har många nya änglar kommit till himlen. Små flickor i Elises ålder som förlorat kampen mot cancern. Att tänka på det är riktigt hemskt. Det går inte att föreställa sig hur det är att begrava sitt barn. Begravningar av barn, hur bra de än är organiserade, är alltid fel. Att gå dit är mycket känslomässigt, vi vet aldrig om vi kommer stå i samma situation en dag. En begravning är aldrig rolig, men detta är verkligen sådan hemsk sorg. Alla små barn vi har träffat, har för alltid fått en plats i våra hjärtan! Så jag fortsätter att kämpa mot barncancer. Du också?!? Till jul är mina hjärtan tillbaka till försäljning och nästa sommar står det förhoppningsvis också något på programmet. Till er som har köpt hjärtan men ännu inte har hunnit betala: det är verkligen dags att göra det!

 

De kommande veckorna är dedikerade till renoveringen, att Elise får vänja sig vid dagis, arbete, och väntan på Elises syster så klart. Nästa vecka tisdag 30 augusti har vi nästa hjärnröntgen (MR) med Elise under narkos. Be för henne och oss! Vi får resultatet ungefär en vecka senare och jag kommer att skriva så fort jag vet något om det! (PS om du vill ha snabbare uppdateringar, det finns facebook!)