Det har varit en intensiv vecka! Men innan jag skriver mer om det så vill jag säga en sak, Fuck Cancer. Elise röntgenbilder från i tisdags såg bra ut!!!!! De kunde inte se att det finns något kvar av tumören. Där de tidigare var osäkra på om det var tumör var antingen en blödning eller har försvunnit av cellgifterna. Vi vet att detta inte är någon garanti för framtiden men detta är rond ett i kampen mot cancer. Och nu står det 1-0 till Elise! Fuck Cancer.

I eftermiddags fick vi beskedet via telefon. Shit vad vi var nervösa, först efter beskedet kände vi hur nervösa vi hade varit. Beskedet kunde varit så annorlunda, så mycket sämre, att tumören hade vuxit. Men nej, alla bönor har hjälpt, alla ljus som ni tänt och alla positiva tankar ni har skickat har på något sätt hjälpt till. Tack så mycket till alla. Dock fortsätter kampen, på måndag börjar vi motvilligt men med gott humör cellgiftsbehandling nummer 4. När den är färdig så är vi på hälften. Jag vågar knappt tro att det verkligen är sant, tumören är borta. Elise är inte botad, men tumören är borta för nu! Det sjunger i mitt huvud. Samtidigt gråter mitt hjärta för vad som kunde ha varit och för att cellgifterna inte fungerar för alla barn. Det behövs mer forskning! Till er som ännu inte gett något bidrag så är det möjligt här. Smycken kan ni beställa här.

Denna vecka var lätt jämfört med vad vissa andra barn måste gå igenom! Måndag, njurtest. De första två nålarna som de satte i hennes armveck fungerade inte. Nya förband med Emla på händerna, ”Inte roligt” sa Elise hela tiden. När de äntligen fått dit en nål som fungerade så skulle det tas blodprov 6 gånger genom att ’mjölka’ hennes armer för att fylla alla rör. Inte roligt, inte roligt, inte roligt. Men Elise skötte sig utmärkt, skrek nästan inget alls. När vi satt i bilen klockan två så somnade hon utmattad.

Tisdag, röntgen under narkos. Vi fick förklara att läkaren hade sagt att hon inte kunde äta. Hon sa; ’inte roligt’ men det gick bra och nålen från dagen innan fungerade fortfarande som tur var. En och en halv timme och en god kebab senare fick vi åka upp till uppvaket och där sov Elise ytterligare en timme. Efteråt så var hon på bra humör direkt men hon ville så klart ha mat. Hemma igen klockan halv sex, en bra dag för en liten cancerpatient.

Onsdag, hörseltest. Lyssna på vad doktor Emma säger, ta på hörlurar och stoppa konstiga saker i öronen för att doktern Emma hade sagt så. Allt gick utan några större protester. Torsdag var vi lediga men väldigt nervösa. Idag ett fantastiskt besked. Sammanfattat, en bra vecka. Dags för nästa vecka, tyvärr en vecka full med cellgifter.