Vänta med stort V. Vänta på läkaren som verkligen skulle komma … … … på systern som har glömt något, vänta på säng på rätt avdelning så att cellgifterna kan börja. Väntan och osäkerhet är vad som finns på menyn varje dag, nu 26 dagar. Jag är så trött på all väntan! Jag är verkligen sugen något annat, lite glädje och ävontur. Men det senare är tyvärr för alltid borta på menyn sedan Li-Fraumeni-domen den 19 maj 2010.

Jag hatar sjukhuset, med alla dess pip av dropp och larm. Klockan tickar hela natten, systrarna som skrattar, systrarna som inte skrattar.

Endast ett ljud är vackert, andningen av Elise, ibland långsamt, ibland lite snabbare.