Mysigt på sjukhuset

Mysigt på sjukhuset

Elise sover nu efter andra dagen av den tredje cellgiftsbehandlingen. Det tog ett tag innan hon somnade. Hon sover i en barnsäng bredvid min säng. Det är öppet mellan sängarna så hon försöker att krypa över i den stora sängen hela tiden, mamma puss säger hon.

I morse kom Elise bästa sjukhusvänner förbi, clownerna. Tillsammans med clownerna, en annan flicka och hennes föräldrar så sjöng de pippi långstrump jättehögt. Vackra stunder som är både hjärtevärmande och hjärtskärande. Två små flickor utan hår som sjunger så högt som möjligt.

Vi har mycket trevliga sköterskor, nästan alla i alla fall. Men den bästa är fortfarande Karin med smeknamnet Lill-Karin. Hela dagarna går Elise i korridorerna och letar efter ”Lill-Karin” för att ge henne te.

Idag mötte vi en pojke på lekterapi. Omskakande. Pojken hade en hjärntumör och var samtidigt som Elise inne för operation. Han hade dock inte samma tur som Elise. Han var en normal fungerande pojke på fem år. Nu kan han inte prata, äta, gå eller sitta utan hjälp. Lyckligtvis kan han fortfarande skratta. Nästan jämnt när jag träffar honom skrattar han. Jag hittar inga ord när jag inser att det lika bra kunde ha hänt Elise. Hon har änglar som skyddar henne. Förhoppningsvis kommer de att göra det igen vid hennes nästa röntgen och vid en eventuell andra operation. Och förhoppningsvis hjälpar änglarna pojken att bli så bra som möjligt igen. Jag tänder ett ljus för alla barn på sjukhuset.

Isa och hennes föräldrar är också på avdelningen. Nice. Isa är ofta glad och ibland mycket arg. Vackert ansikte, inget hår och ett bra temperament. Men detta är oundvikligt när man är lite och har cancer. Hon får sin sista cellgiftsbehandling och sedan hon är hon ”klar”. Då kommer tankarna, är det hon verkligen klar? Kommer tumören tillbaka när hon inte längre får cellgifter? Frågor som Isas föräldrar frågar sig nu men som vi också kommer att ställa i framtiden. Jag kan tänka mig massor med cellgiftsbehandlingar till och ett dussin operationer om det kunde vara säkert att tumören aldrig kommer tillbaka. Tyvärr går det inte att förhandla med cancern.

One thought on “Mysigt på sjukhuset

  1. He lies,
    stuurde je net een sms over de zusters en nu al een antwoord! Fijn om te lezen dat Elise het goed met ze kan vinden en nog steeds flink kan lachen en rond wandelen! We blijven met jullie mee hopen en bidden dat Elise weer helemaal beter gaat worden. Maar ja helaas kan niemand die angst weg nemen nee…. Eerst maar weer slapen. Hoop voor je dat dat een beetje lukt en morgen de man met de zaag die chemo 3 door midden zaagt. Slaap lekker en dikke kus
    Ps hier verder alles rustig. Nog een weekje en dan gaat Marcel jeanni ophalen!! Leuk om haar straks weer even te zien. Was het weekendje met je broers nog leuk? Niet al te koud voor ze hoop ik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *