Nu är allt ’som vanligt’ igen
Ingen behandling
Vi avvaktar
Men vi vägrar att bara ’vänta’

Elise har gått halva dagar på fritids
Jag har jobbat som vanligt denna veckan
Det är lättare att gå till jobbet
Skönt med tydliga mål och uppdrag
Skönt med goa kollegor

Det är nästan som om inget har hänt
Som om Elise inte har fått återfall
Som om operationen bara var en dålig dröm

Men allt har hänt
Att förhålla sig till det och innebörden är svårt
Att tänka på framtiden är svårt
Besked från sjukhus hänger alltid över oss
Kan ändras från vitt, till svart, till vitt, till grått på en enkel sekund
Det är svårt att hänga med i svängarna

En påminnelse om att livet är skört
Att livet ska levas till fullo
Just här och nu
Hur ofta ska vi få ett sådant uppvakningsbesked
Hur ofta behöver man sådana besked utan att glömma dess läxa?

I onsdags var Gustav och Elise på sjukhuset
Läkaren i USA vill ha MR varannan månad istället för var tredje
Tillsammans med alla andra rutinkontroller blir det i början av februari
Sedan blir det blodprov och analys även på vårt blod
För att se om de kan trolla fram individanpassad immunterapi i framtiden
Om eller när knölen kommer tillbaka

Allt är som vanligt igen
Fast ändå inte
Förtroendet och tilliten är på drift igen
Har gått vilse i sjukhuskorridorerna
Vi väntar och vet att de så småningom hittar hem
Då blir det verkligen lite mer som vanligt.

För nu önskar vi en fin och kärleksfull jul
Skänk gärna en peng till Elises insamling på barncancerfonden
Skänk gärna en extra tanke åt de som inte kan fira jul såsom de önskar

Kärlek är det enda som räknas