Och här sitter vi då. Fåglarna sjunger glatt en kvällssång.
Sjön vid gräsmattans slut är spegelblank.
Tjejerna ligger i sängarna och här ute gör dagsvärmen plats för den friska kvällsluften.

Idag körde vi den sista biten till Uppsala för att äntligen få börja med den speciella proton strålningen.
Den rogivande miljön här och fåglarna får mig nästan att glömma det verkliga uppdraget med den här ’semestern’.
Nästan.
Elise mår tyvärr sen i tisdags inte särskild bra.
Strålningen fick till slut visa sitt rätta jag, med alla biverkningar.
Elise är trött. Riktigt trött. Vill inte äta så mycket. Har ont i huvudet.
En liten fågel som inte vill sjunga just nu.
Hjärnan har antagligen svullnat upp av strålningen och detta får hon medicin mot.
Kortison. Alla som sett hur en tre-åring på kortison är vet att detta inte är någon lek.
Hit och dit.
Upp och ner.
Hon går från jätteglad till förtvivlad på några sekunder.
Rädd och sen arg.
Det går knappt att hinna och är utmattande, framför allt för henne.

Förhoppningsvis får vi ändå sätta igång imorgon.
Och mot bättre vetande så hoppas jag att det går över snabbt.
Att vi kan hitta på roliga saker här.
Att åka till junibacken i Stockholm står högt på önskelistan.

Kram från en underbar Uppsala