EliseMooi

Tyvärr är denna artikel enbart tillgänglig på Nederländska.

Inte skrivit något på ett tag men mycket har hänt. Först tar vi naturligtvis denna vecka och Elises MR av hjärnan. I onsdags var vi hela dagen på sjukhuset och det gick väldigt bra. Elise är så van att hon själv letar efter en sjuksköterska som kan sätta nålen i bröstet på henne. Det var konstigt men samtidigt roligt att se alla igen. Till och med personalen på uppvaket känner man nu igen. Det är så skönt att kunna åka hem på kvällen. Igår fick vi resultatet. Oj vad vi var nervösa, har den misstänkta fläcken växt, blir det en ny operation och nya cellgifter?? Lyckligtvis ser allt ut som vid hennes förra MR. Den lilla fläcken har inte växt (kanske ärrvävnad, död tumörvävnad, godartad tumör, eller elakartad tumör). Så tre månader kan vi andas i lugn och ro, leva och njuta av varandra och Elise. Igår var vi ute på restaurang för att fira.

Den här veckan går våra tankar ändå mycket till sjukhuset och allt runt omkring. Två små flickor som båda hade leukemi, har den här veckan lämnat sina nära och kära, tre och fem år gamla. De är nu änglar i himlen och leker med alla andra barn som var tvungna att lämna sina föräldrar för tidigt. Gus och jag tycker ibland att vi har det jobbigt, men vi har det underbart jämfört med föräldrarna till Frida och Isabel. Kan och vill inte föreställa mig hur det känns, de senaste veckorna, dagar och minuter med ens barn. Tänd gärna ett ljus för Frida, Isabel och deras familjer.

Förra veckan var vi i Almers Hus, barncancerfondens fina villa i Varberg, där fyra olika familjer med barn som har eller har haft cancer var på semester. Jättestort och vackert. Det var mycket trevligt, konfronterande, men skönt. Det verkar också som att alla har sina sista hälsokontroller precis innan semestern. Lyckligtvis har hittills alla fått bra resultat den här gången. Men denna vecka var väldigt känslomässig, stor sorg, spänning och till slut lycka för oss i går.

Vi ser verkligen fram emot semester i Holland. Nu när vi har fått bra resultat vågar vi planera på riktigt. Vi anländer runt den 11 juli med bil och bor den första veckan i min äldsta brors hus i Leiden. Därefter kommer vi att bo hos mina föräldrar, kanske till och med besöka Nijmegen. Gus åker sen till Peces bröllop i Makedonien (20-27 juli). I den veckan bor jag hos mina föräldrar och gör små utflykter. Den sista veckan lånar vi Erik och Saskias hus i Voorschoten. Härligt ska det bli! Kommer att försöka träffa all familj och vänner så det blir mycket resor men också mycket slappa. 2 augusti ungefär åker vi tillbaka till Sverige där projekt köksrenovering och barnrum väntar.

Trädgården växer och frodas. Efter det underbara besöket av Marie, Janneke och Jolijn ser det mycket bättre ut. Gräset är sått, mossan i det gamla gräset är borta, och de flesta växterna blommar. Tack igen för all hjälp och inspiration! Nu kan vi leka och njuta i trädgården. Den vackra röda bänken som min pappa gjort används flitigt.

Magen växer bra. Igår var vi hos barnmorskan och lyssnade på hjärtat. Det är en riktigt vilding i magen, härligt att känna. Jag känner mig ok, fortfarande lite illamående och foglossning förstås. Lyckligtvis är jag bättre på andra saker än att vara gravid. Barnmorskan sa igår att jag absolut måste äta mer järntabletter eftersom 105 i blodvärde var riktigt lågt. Beror på vem man jämför med sa jag. Elise och barnen jag möter på sjukhuset ligger ofta mellan 70 och 100. Allting är relativt.

Sedan två veckor har jag ett nytt superjobb i Alingsås. Jag arbetar som verksamhetssamordnare för daglig verksamhet för vuxna med funktionsnedsättningar (t.ex. Downs syndrom, autism, osv.) Roligt och varierande, nytt folk men i samma stad. Jag har kontrakt på 40 timmar per vecka, men nu jobbar jag 20 timmar och Gustav också 20. I augusti börjar Elise fem korta dagar i veckan på förskolan. Där ska hon öva sina motoriska färdigheter och lära att vara tillsammans med andra barn. Hon är väldigt verbal på båda språken och mycket social till vuxna. Men barn tycker hon är ibland lite spännande. Från födseln i september och fem månade därefter kommer jag att vara hemma med Elises syster, sen får vi se vad som händer. Detta är våra planer, men vi har lärt oss att allt kan ändras snabbt om Gud vill.

PS: Om du vill ha mer frekventa uppdateringar från oss, kolla Facebook! Några gånger per vecka kommer det en kort uppdatering eller foto.

Hej alla andra föräldrar med barn som har (haft) cancer
Nu är det färdigt: parkursen ’att gå vidare tillsammans’ blir av! Brännö 15-17 september, CTRF står för alla kostnader. www.livslust.net (denna kursen kommer att beskrivas där inom kort, men annan info finns redan nu)

Att gå vidare tillsammans.
Det är naturligt att alla i familjen reagerar känslomässigt när ett barn drabbas av en allvarlig sjukdom som cancer…. Det är inte lika naturligt att sätta ord på och prata om det som händer. Den ofattbara förändringen av livet, den tidsödande, tuffa behandlingen, den kroppsliga, själsliga läkningen, oron tar lång tid att bearbeta. Hela familjen blir utsatt för stora påfrestningar. Det kan också uppstå instabilitet och isolering inom familjen. Allt detta kan göra att det skapas spänningar i relationen. Ni som par erbjuds i sällskap med andra par att arbeta med er själva och er relation för att bättre kunna gå vidare tillsammans. I gruppen finns det stor samlad kunskap om oro ångest men också om glädje och hur man tar sig igenom svårigheter i livet. Vi vill under de här dagarna ge dig och din partner tillfälle att stanna upp och reflektera över vad som är väsentligt för er. Vi vill också ge dig och din partner tillfälle att sätta upp gemensamma mål som leder till ökad livslust och livsglädje för er i framtiden.

Mer information kan du hitta här: Barncancer